Av Esko Blanksvärd
Bara knappt två månader efter Finlands självständighetsförklaring den 6 december 1917 utbröt inbördeskrig landet. General Carl Gustaf Mannerheim utsågs till överbefälhavare för den vita armén, som skulle bildas. Den från Tyskland hemvändande 27:e jägarbataljonen utgjorde den militärt skolade kärnan som skulle svara för skapandet av den vita armén. Motsidan var en röd armé med dess ryska hjälptrupper.
De röda trupperna besegrades i flera drabbningar och sedan en tysk undsättningskår anlänt, slutade kriget med de borgerliga truppernas seger i maj 1918.
I Ylitornio snabbutbildades soldater för den borgerliga eller vita sidan. En av utbildarna var den svenske sergeanten Josef Tuohea från Vitsaniemi – Risudden. Även andra svenskar hade fungerat som utbildare av frivilliga vita i Ylitornio, nämligen Johan Tuohinen från Vitsaniemi. Tuohinen var ungdomsvän till Tuohea och hade gjort militärtjänst i Sverige samtidigt med denne. En annan svensk soldatutbildare var Ragnar Engström från Juoksengi. Engström var underbefäl och titulerades i Finland vääpeli, svenska väbel.
Gamla Juoksengibor minns Ragnar Engström kanske mest för att han hade en vit armbindel på sig även hemma i byn. Engström gick inte ut i kriget. Han blev vägmästare och bodde på Öland. Den vita armbindeln var den borgerliga arm6ns symbol och bars av alla från Mannerheim till meniga soldater. Den fjärde svensken i detta sammanhang var en viss Strålberg från Niemis -Luppio.
På uppdrag i Danmark fick Tuohea läsa om att inbördeskrig mellan de röda och de vita utbrutit i Finland. Han reste då snabbt hem till Tornedalen för att snarast möjligt ställa sig till förfogande som ledare för de soldater han varit med om att utbilda.
Väl hemkommen till Vitsaniemi för att ta farväl av föräldrar och syskon möttes han av moderns böner att inte ge sig iväg till krigets Finland. Hans beslut var dock oåterkalleligt. I Nuotioranta mönstrade han sina mannar och efter några dagar avreste truppen till Uleåborg för att där ansluta sig till vita trupper i staden.
Josef tog risker redan när han tog sig över Torneälven. Den ryska gränsposteringen kunde ju gripa honom. Alla förberedelser för befäl och soldater hade varit hemliga i Ylitornio och så länge man bara var en liten trupp, ville man inte utmana gränsposteringar och eventuella röda trupper.
I spetsen för sin trupp sårades Josef Tuohea i det blodiga slaget vid Lempäälä den 24 mars 1918. Han hade träffats av en kula i huvudet. Tuohea avled den 31 maj samma år.
Källor:
Heikkilä,Sven; Tornedalens Historia IV
Mitt Tornedalen 1999 Kaila-Kauppi, Meeri
Haparandabladet; artikel 1991-11-26