Kvinnornas verksamhet åren 1920 – 1930

Av NN

Kajsa Lahti hade kafé, där hon sålde kaffe och anisbröd, Rönnbäcks. Hon stickade även vantar och strumpor. Hos henne samlades mycket ungdomar på vinterkvällarna om de inte passade tåget eller var ute och väntade tills posten öppnades och delades ut.

I början av 30-talet skaffade min äldsta syster en stickmaskin, som hon stickade tröjor, underbyxor, strumpor och vantar med. Vi hade åtagit oss av SJ att sköta om stängningen av bommarna, när tåget anlände till järnvägsövergången vid Potila. SJ hade inrättat telefon hos oss så de kunde ringa om det kom extratåg.

Min mor sydde nålvantar, neulavanttuita. Först klippte hon ullen av fåren kardade, spann och sydde sedan nålvantar av garnet. Hon gjorde också band.till bandskor med tiuta. Mor kunde också bota sjukdomar, bland annat eksem och ögonsjukdomar. Många som besökte henne blev botade.

 

Nålvantar av ull

Foto: Lyckebohantverk.se

 

Sofia Hammas var också ögonspecialist.

Hilda Töyrä vävde blus och byxtyger åt karlarna samt andra tyger och mattor.

Johanna Tuohea var sömmerska och sydde åt småpojkar och kvinnor.

Sofia Lassinantti kunde massera, hieroa. Därför kallades hon för Hieroma Sofia.

Elin Mäntynenä beställde varor från Åhlen & Holm.

 

Den tidens kvinnor hade inte mycket tid för annat än arbete. Dom skulle sköta allting i hemmet, djuren i ladugården och vara med på höslåttern på sommaren. De kvinnor som jag syftar på hörde till arbetare och småbrukare. Större bönder hade pigor och drängar, så jag antar att kvinnorna där hade lite lättare levnadsförhållanden.