Av Bertil Henriksson
Karl Matti tjänstgjorde, från 1905, i Vitsaniemi tillsammans med extra gränsridaren Valdemar Lejonclou. Matti överraskade August Potila en kväll i höstmörkret när denne smugglade cigaretter. I båten var även Lejonclou med, som var full. Lejonclou sade sig inte ha en aning om smugglingen, men han fick sparken. Lejonclou kunde aldrig komma över grämelsen att ha fått sluta i tullen.
Fredagen den 8/2 1952 smugglade finske tullvakten Hannu Lomakka, född 1910-10-12, över en 55 m lång elkabel, vikt 27 kg, pris 6:50/m. Gösta Johansson och Bertil Björnfot var vittnen mot Lomakka. Denne dömdes till avsättning, böter och att ersätta värdet av häst och släde, som han använt vid tillfället.
Under Tullförvaltare, Tfv, Åke Roséns tid ville Carl Mörtberg år 1956 ett Björnfot skulle ta reda hur stort beloppet var som Calle var skyldig tullverket. Calle hade i unga år som drygt 20-åring smugglat tobak och Petter Adolf Stridfeldt, tjänstgörande från 1902, hade satt fast Calle.
Bötema hade Calle tvingats betala, men han dömdes till så kallat vederlag, att ersätta värdet av förskingrat gods. Calle menade att om domen omfattade ränta så skulle han aldrig kunna betala, en närmare 50-årig skuld. Beloppet var på cirka 1.600 kronor och ingen ränta. Calle betalade per giro och bad samtidigt om förlåtelse.
Det hade aldrig hänt tidigare i tullverkets historia att en så gammal skuld betalats. Det fanns så kallade beslagsandelar – beslagaren fick en del av böter och gods. Vid den tiden gällde en lag att bevakningschefen – då Levén hade rätt till en fjärdedel . Stridfeldt fick inget.
Levén var död och det blev ett besvärligt ärende för tullverket att leta rätt Levéns släktingar och fördela pengarna. Calle var lite besviken och menade att om han vetat att Levéns släkt skulle få dessa pengar så skulle han inte betalat. Han hade hellre sett att Stridfeldts släkt fått dela på slantarna. Calle sa: ”Se Levéni oli niin hännätön rnies että sen sukulaisille en olis suonu mithään”.”Den där Levén var en så svanslös man att jag skulle inte ha unnat hans släktingar någonting ”.
Lördagen den 16/10 1967 vid 15 tiden for Eino Autio från Risudden med en liten roddbåt utan åror mot Pekanpää. Han hade bara en brädstump som paddel och åkte ner efter Vuentoforsen. Tisdag kl 1230 hittades roddbåten vid flottarstugan nedanför stenkistan, den 17/l0. Autios kropp hittades strax nedanför båten. Tinningen var spräckt. Han var född 1905.