Skolorna i Tornedalen

Carl von Linnés resa och noteringar

Carl von Linné skrev i sin dagbok för den 2 och 3 augusti 1732 under sin lappländska resa: ”Kom om aftonen till Sangis, där Fader vår lyktas. När jag miste Sangis, miste jag ock mitt modersmål; i Säivis var pura finnar, dem jag ej förstod.” Mellan dessa byar går språkgränsen vid kusten än i dag.

Den moderna etnologin kan ytterligare belysa de östliga strömningarna till Sverige. Förutom Tornedalen, där det finska kulturinflytandet mycket starkt gör sig gällande, är det i synnerhet delar av det norrländska kustlandet och de mellansvenska finnbygderna, som mottagit östliga kulturimpulser. Exponenter här för är bland annat följande objekt: bruket av gaffelårder, bastubad, lutade näverföremåI, rior, rankbågar och kloalen, enkel träharv. Det ojästa brödet rieska och vissa typer av finska slagor påträffas på svensk mark framförallt i Tornedalen.

Gränsen 1809 delade bygden

Genom freden i Fredrikshamn 1809 drogs gränsen längs Torne, Muonio och Könkämä älvar.

Gränsdragningen blev en kompromiss efter segslitna förhandlingar där svenskarna gentemot ryssarnas krav på Kalix älv ställde upp motbudet Kemi älv. Därmed kom Tornedalen, en enhetlig kulturbygd, att klyvas i två hälfter. En bygd med utomordentligt starka finska särdrag kom att lyda under Sverige, en bygd som alltid legat under svensk förvaltning. Däremot kom en del av det gamla svenska Västerbotten att utbrytas och fogas till Finland. Gränsen kom sålunda att gå mellan två historiskt givna gränser, språkgränsen i väster och administrationsgränsen i öster.

Platsannons från Haparandabladet 1895-05-11

Lönen, 300 kr per år, motsvarar 26.000 :- i 2024 års penningvärde. Med vedbrand menas att lärarinnan får ved eller får hämta gratis ved från skogen för uppvärmning.

 

Ny ledig tjänst åt mångsysslare 1896