Av Bertil Björnfot 1989
Vid ett möte våren 1905, som sammankallats av gränsridare E.H.Lundbäck bildades skytteföreningen. Mötet hölls hos lsak Simu.
Första styrelsen var gränsridarna K.J.H. Matti, C.A.Sandin, Levi Huhtasaari och P.A.Stridfeldt. Vid starten anslöt 32 medlemmar varav en kvinna, lda lnnala.
Första skjutbanan på tallheden ovanför Mörtbergs.
Skjutbanan ovanför Mörtbergs. Ännu på 1960-talet syntes den upphuggna gatan i skogen.
Foto: Lantmäteriet Mina Kartor Flygbild från 1960
1912 blev J.G.Johansson ordf. Övriga: l.W Skott, C.A Sandin, Oscar Uusijärvi och Levi Huhtasaari.
1913 beslöts att till Erik Mörtberg betala 35:- kr för skjutbanan inklusive avverkad skog, avtalet säges vara ”sopimuksen jälkeen”.
5 januari 1930 träffades ett 25-årigt arrendeavtal om skjutbana i norra byn.
Föreningen förde en ojämn tillvaro med arbetslöshet och svåra tider. Frågan om nedläggning diskuterades, en gång med bara 10 röster mot 9.
1936 återupplivades föreningen med Erland Johansson som ordförande. Övriga: Hannes och Lars Mansikka, Hannes Björklint och Oscar Hellberg som revisorer. Medlemmar skulle tas från byarna Vitsaniemi, Vuomajärvi, Päkkilä, Matojärvi, med undantag av handlare Isaksson och Taavos söner i Potila. 95 medlemmar antecknades.
1940 sattes bygget av skjutbanan i Mella igång sedan man fått ett statligt anslag på 1 910 kr.
Den 6 januari 1945 firades 40 årsjubileum under mycket högtidliga former med medalj- och diplomutdelning. E.H Lundbäck, l.W Skott, J.G Johansson och Levi Huhtasaari erhöll silvermedaljer. Festen hölls hos Frans Kauppi.
Första kretsmästerskapstävlingen anordnades 1947 med ett rekordstort deltagarantal – 248 stycken. Föreningens egna skyttar företräddes av bland annat Harald lsaksson, Mattias Mansikka, Åke Antti och Hannes Björklint.
Flaggstångsfrågan har varit ett kärt tvisteämne, som förhalades många gånger.
15 februari 1948: Ordförande Bertil Björnfot ända till 26 oktober 1953. Ledamöter Sune Estola, Oskar Heltberg, Hannes Björklint och Agnar Lindfors. 1951 hade föreningen 111 medlemmar. Estola flyttade 1952.
Den 26 november 1955 firades 50-årsjubileum med 75 gäster. Åke Antti blev ordförande från 1953 – 1964 efter Bertil Björnfot.
1955 var det dags för 50-årsjubileum på Björkhyddan. Guldmedalj utdelades till Gösta Johansson. Silvermedalj till Åke Antti, Hannes Björklint och Agnar Lindfors. 14 förtjänstdiplom utdelades.
Möjligen som en följd av trängseln hos Frans Kauppi beslutades att bygga ett eget hus. Tanken på ett föreningshus togs upp i flera sammanhang 1942 – 1945.Vid ett extra möte den 11 februari 1945 beslöts att av Agnar Lindfors köpa ett hus i Potila och ändra den till serverings- och danslokal. Motståndet blev mycket kraftigt och föreningen gick in för att bygga ett hus i byns norra del.
Man köpte en tomt av Elof Heikinpieti för 375:- kr.
Erik Engström, dåvarande sekreterare, körde med cykel runt hela byn och raggade upp borgensmän till ett lån på 3.500 :- kr. Hannes Mansikka ställde upp som låntagare och Päkkiläpojkarna tog det första spadtaget. Bröderna Kallioniemi och Fabian Johansson skulle leverera allt virke vilket skulle betalas först före nyår 1946. Benjamin Aho lämnade kredit för övrig materiel för en oviss tid framöver. Även snickerierna levererades av Gustav Hardell på generösa villkor.
Gamla kyrkkaminen köptes av Allan Hedlund och Oskar Juntikka var arbetsledare. Ytterbrädförändring och ny innerbeklädnad utfördes 1947 och betalades efter hand. Den mest uppmärksammade åtgärden var målningsarbetet som utfördes av bröderna Paul och Olov Aili samt Sigurd Höjvall. De gav en mycket human taxa med bland annat 40 % rabatt. Som kronan på verket mobiliserade Paul Aili sina innersta konstnärstalanger och utförde en praktfull blomma i förgrunden.
Till 1948 hade huset endast kostat 21.721 :-. Fastigheten fick beteckningen Vitsaniemi 5:16. Huset var då 22 x 8 meter.
Björkhyddan fick sitt namn genom en pristävling där 9 förslag inlämnats. Olof Hellberg segrade och fick som pris ett års gratis inträde.
Björkhyddan som togs i bruk för första gången den 16 september 1945 med ett politiskt möte anordnat av Oscar Juntikka. Den 22 december 1945 togs biografen i bruk med den finska filmen Vita Rosor.
Danser och basarer var ekonomins grundstenar. Biografverksamheten kom in tidigt. Gösta Johansson blev föreståndare och har varit det hela tiden sedan dess. Arvodet första året var 50 kr. Efter husets färdigställande har särskilt Arne Heikinpieti och Väinö Malmberg ställt upp med frivilligt arbete som vaktmästare, biljettförsäljare, ordningsvakt och med städning med mera.
Gösta Johansson och Arne Heikinpieti. Arne berättade att lördagarna med dans under vintern blev långa. Det gick inte att bara att köra ut gästerna i kylan efter dansen. I stället fick vaktmästaren elda i kaminen och vänta på att den enda taxin skjutsade hem gästerna till de olika byarna: Matojärvi och Vuomajärvi, Korpikylä, Hedenäset och slutligen sista resan till Luppio.
Foto: Einar Tuohinen 1950
Söndagen den 22 november 1959 totalförstördes Björkhyddan genom en häftig brand.
Den 7 augusti 1960 beslutades att återuppföra Björkhyddan, på samma tomt. Försäkringsbeloppet var 40.000 :- för huset, 4.000 :- för lösöret och 8.000 :- för biomaskinerna. En inteckning i Övertorneå Sparbank inlöstes med 4.910 :- och resten
35.069 :- insattes på samma bank. Föreningen fick gåvor till huset, bland annat från J.C. Kempes Minnesfond 5.000 :-, Hietaniemi kommun 2.500 :-, Assi 2.000 :-, LKAB 2.000 :- och Svenska Metallverken för lotteri 500 :-.
Den nya Björkhyddan fick tillstånd av Länsstyrelsen att uppföras på samma tomt minst 25 meter från vägbanans mitt. Huset skulle uppföras i en storlek av 9 x 20 med en tillbyggnad för loge med 2,5 x 4 meter. Totalkostnad kr 45.000 :-. En begagnad ridå inköptes från Röda Kvarn i Luleå för 500 :-.
Den 8 januari 1961 blev Maria Hammas vaktmästare. Hon skulle sköta jobbet mot att hon fick driva kaférörelse i köket. Anders Hammas blev biografvaktmästare. Årsmötet den 16 februari 1961 hölls detta egna hus.
1963 valdes Karl Hammas till kassör och är det fortfarande. Kalle erhöll förbundets silvermedalj 1971. Nya skyttar började synas i pressen som Karl Lehto, Lennart och Thure Mansikka, Bengt Hellberg och Gunnar Hannu.
Under den första 70-årsperioden har föreningen haft 10 ordförande, 20 sekreterare och 11 kassörer.
Vid årsmötet den 16 januari 1966 valdes Alvar Raatikainen till ordförande. Svante Aili blev sekreterare, Kalle Hammas som kassör och ledamöter: Helge Forsström och Nils Hellberg. Gösta Johansson fortsatte som föreståndare för Björkhyddan.
1969 började man med bingo tillsammans med Risuddens Sportklubb, RSK, man delade lika.
Den 18 januari 1970 blev Alvar Raatikainen omvald som ordförande. Övriga ledamöter blev: K.A. Lehto, Lennart Mansikka och Ola Furmark. Svante Aili hade avsagt sig uppdraget.
Styrelsen har i stort sett bestått av samma personer ända till 1977. 1973 kom Helge Routuvaara in i stället för Ola Furmark’
Den 21 januari 1978 blev Karl-Anders Lehto sekreterare. Helge Routuvaara blev vice ordförande.
Omvalen i styrelsen har fortsatt ända till 1983.
Denna förening har visat en sådan inneboende energi och framåtanda förenad med stark fosterlands- och försvarsvilja, så att föreningen kommer nog att finnas kvar så länge det bor några människor kvar i Vitsaniemi.
Bertil Björnfot
Bilagor:
1. 50 års historik.
2. Gösta Johanssons anteckningar om husaffärerna
3. Anteckningar, om föreningens historia bl.a. skjutbanefrågan
4. Gästförteckning vid 50-års jubileum
Anm. Ovanstående sammanställning har gjorts av Bertil Björnfot, deltagare i en av Vuxenskolan anordnad studiecirkel i Vitsaniemi bys historia under ledning av Paulus Aili.
Anteckningarna nedskrivna i februari 1989.